25 april 2011

Den senaste tiden sprang iväg.

Vad har hänt den sista tiden? Vi har beskurit våra träd (tack Eva), eldat upp riset, krattat tomten, grävt i komposthögen och planerat hur vi vill att trädgården ska se ut. Jag har testat ett mönster på en hissgardin till kontoret och den blev så bra att det blir samma mönster till köket. Varför överge ett vinnande koncept?
Vi har lusläst det mesta om ytterpanel och vet mer än innan men ändå inget om hur vi ska göra. Vilken typ av panel, vad ska vi tilläggsisolera med och när ska vi göra jobbet? Men den läskigaste frågan är hur rutten är panelen och har det gått in fukt i husväggen? Den frågan är så hemsk att jag genast hoppar vidare till frågan om jag har råd att klippa mig den här månaden.
Jag har tagit beslutet att oavsett hur mycket folk snackar på jobbet så ska jag tillsvidare stanna kvar. Har även tagit beslutet att jag måste tänka lite mer på mig och mitt välmående. Den här påskhelgen har varit som balsam på min hjärnverksamhet som har snurrat på i 220 knyck, nonstop. Vi har varit ute hela dagarna (underbara vår!!) och jag har bara gjort det jag har velat. Krattat lite, grävt lite och skrattat mer än vad jag har gjort på mycket länge. Älskar dig Johan och att du får mig att skratta!
Mitt i allt kommer grannen och frågar, eftersom vi har småbarn som han uttryckte det, om vi vill ha en gungställning. Vi tackar och tar emot, vi behöver bara köpa en ny gunga så är den komplett. Grannen bar till och med över den till oss. Det sparade vi ca en tusenlapp på. Nån som har en sandlåda till övers?
Känns lite tungt att åka till jobbet imorgon eftersom jag nästan blev lurad att tro det var semester 4-ever.
Men solen ler mot oss och tunga tider är förbi, våren bär med sig löfte om sommar och lätta brisar och grannarna sågar, hamrar och härjar med härlig ihärdighet. Puss och kram på er alla nära kära och vi måste nog ha en fest snart.

10 april 2011

Jaha, då ska jag ha en massa tid över nu...

Jaha, den här veckan var första veckan på mitt nya schema, jag har ju gått ner till 80%. Så mycket tid för allt nu. Kanske inte. Visst känner jag mig lite mer utvilad och har faktiskt ställt mig att diska upp efter kvällsmaten men sen har det inte blivit mycket mer gjort. Jag vet, det är bara första veckan men inte att förglömma så har vi en dotter som ska hämtas och jag har en sambo som jobbar långa dagar. Helgen har gått i skrik, gråt och total beslutsångest (sitta i knät, hoppa ner, vila i soffan, springa som en tok, gnälla efter napp, spotta ut napp och slänga den så långt bort som möjligt: på bara 1 minut) och under tiden var Johan på sitt jobb. Tillbaka till jobbet och 18 barn imorgon då. Vart tog min vila på helgen vägen? Att ha barn med någon som jobbar skift är kanske inte det mest eftertraktade när man eftersöker någon form av batteriladdning. För det behöver jag. Är så otroligt slut i kroppen, huvudet och i själen. Stackars Johan tror att det beror på honom eftersom jag kommer hem och ger sken av att ha energi men sen börjar vi prata och jag sjunker ihop som en trasig ballong. Jag orkar inte. Jag sover dåligt, oroar mig för Maya och hur hon har det om dagarna, vantrivs med många saker på jobbet och känner att vi borde ha mer tid och pengar att lägga på huset innan det viker ihop sig som ett korthus över oss när det blåser. Man ska inte känna efter så noga brukar en kollega säga till mig. Hon har nog ganska rätt i det. En annan kollega:  "Jag har deletat bort allting utom autopiloten".Ja, där är nog jag också. Den här svackan måste vända snart för till och med jag tröttnar på mig själv och stackars Johan är den enda jag pratar med, han borde tröttna före mig. Vart är vi då?
Förlåt, hade inte tänkt att skriva så här deppigt, men det var lite skönt att få slänga ur sig det. Fast jag har en stark känsla i bakhuvudet att detta är någon form av vinter-jag hatar snö, regn och blåst-depp kombinerat med Sverige- ett färglöst, grått land-avsky och att mycket kommer lätta så snart alla glädjens färger visar sig vart du än ser. Jag vet att våren är på väg, jag har själv sett tecken och hört radiopratarnas entusiastiska utrop, men den måste skynda sig mer!

Ett konstaterande jag kan göra är att onsdagarna är mina nya favorit dagar! Då jobbar jag bara 4,5 timmar. Eller snarare åker till jobbet, äter lunch, tar rast och sen åker jag hem. Är det onsdag snart?