Jaha, då ska jag ha en massa tid över nu...

Jaha, den här veckan var första veckan på mitt nya schema, jag har ju gått ner till 80%. Så mycket tid för allt nu. Kanske inte. Visst känner jag mig lite mer utvilad och har faktiskt ställt mig att diska upp efter kvällsmaten men sen har det inte blivit mycket mer gjort. Jag vet, det är bara första veckan men inte att förglömma så har vi en dotter som ska hämtas och jag har en sambo som jobbar långa dagar. Helgen har gått i skrik, gråt och total beslutsångest (sitta i knät, hoppa ner, vila i soffan, springa som en tok, gnälla efter napp, spotta ut napp och slänga den så långt bort som möjligt: på bara 1 minut) och under tiden var Johan på sitt jobb. Tillbaka till jobbet och 18 barn imorgon då. Vart tog min vila på helgen vägen? Att ha barn med någon som jobbar skift är kanske inte det mest eftertraktade när man eftersöker någon form av batteriladdning. För det behöver jag. Är så otroligt slut i kroppen, huvudet och i själen. Stackars Johan tror att det beror på honom eftersom jag kommer hem och ger sken av att ha energi men sen börjar vi prata och jag sjunker ihop som en trasig ballong. Jag orkar inte. Jag sover dåligt, oroar mig för Maya och hur hon har det om dagarna, vantrivs med många saker på jobbet och känner att vi borde ha mer tid och pengar att lägga på huset innan det viker ihop sig som ett korthus över oss när det blåser. Man ska inte känna efter så noga brukar en kollega säga till mig. Hon har nog ganska rätt i det. En annan kollega:  "Jag har deletat bort allting utom autopiloten".Ja, där är nog jag också. Den här svackan måste vända snart för till och med jag tröttnar på mig själv och stackars Johan är den enda jag pratar med, han borde tröttna före mig. Vart är vi då?
Förlåt, hade inte tänkt att skriva så här deppigt, men det var lite skönt att få slänga ur sig det. Fast jag har en stark känsla i bakhuvudet att detta är någon form av vinter-jag hatar snö, regn och blåst-depp kombinerat med Sverige- ett färglöst, grått land-avsky och att mycket kommer lätta så snart alla glädjens färger visar sig vart du än ser. Jag vet att våren är på väg, jag har själv sett tecken och hört radiopratarnas entusiastiska utrop, men den måste skynda sig mer!

Ett konstaterande jag kan göra är att onsdagarna är mina nya favorit dagar! Då jobbar jag bara 4,5 timmar. Eller snarare åker till jobbet, äter lunch, tar rast och sen åker jag hem. Är det onsdag snart?