En kärlekshistoria

Idag är det fem år sen jag och Johan blev tillsammans. Ingen av oss trodde nog att vi skulle vara här idag efter vårt första möte.
Jag stod och pratade med en kompis till mig som skulle ta bussen hem då det dyker upp en kille som hon känner, de kramar om varandra och börjar prata. Efter ett litet tag vänder han sig om och frågar bryskt (i mina öron) -Vem är du? Lätt chockad svarar jag -Carro, vem är du? Han säger sitt namn och jag tycker han verkar omåttligt dryg varpå jag säger hejdå till min kompis och går hem. Det var mitt första möte med Johan en kall Novemberkväll. Inte så lyckat!
Vi möts igen den 11:e Januari på samma tjejs födelsedagsfest. Vi umgås hela kvällen och morgonen efter går han hemifrån mig utan att vi har bytt nummer. Gud så skönt! tycker jag som var otroligt trött på att slänga mig ut efter killar som tycker att de kan behandla oss som skit. Tyckte jag kunde göra lika tillbaka. Johan i sin tur tycker att han behöver inte ta mitt nummer för vår gemensamma kompis har ju det. Mycket riktigt så lämnar hon ut mitt nummer till honom utan min vetskap och oj, vad stackaren fick kämpa för att få till en date med mig. Jag hade förövrigt flera killar jag dejtade då men ingen jag egentligen var intresserad av. Tillslut gick jag med på en date med Johan. Dagarna efter pratade vi i telefon i timmar. Vi var båda fritidsforskare så tid hade vi. När jag träffade de andra killarna som jag fortfarande dejtade satt jag och önskade att jag fick gå hem och prata med Johan istället. Någonstans där ringde klockan i huvudet som sa: Du är KÄR!!!!
Helgen därpå sa vi högt till varandra att vi var ett par. Den 30 mars 2006.

Här är vi idag; med varandra, med barn, med hus och med framtidsplaner. Älskar dig Johan!

Allt på en gång!

Maya har totalvägrat att gå i sina skor utomhus men igår var det något som klicka till och hon gick gatan fram och tillbaka, spanade på grannarnas uppfarter och hittade löv och andra spännande saker.
Hon har också vägrat äta helt själv, vi har lagt upp mat på skeden och hon tar den till munnen . Men nu tar hon maten själv och vill absolut inte ha hjälp alls. Detta började också igår. I fredas hade hon helt plötsligt klättrat upp i soffan själv och stod och hoppade med ryggstödet i ett fast grepp. Nu övar vi på att om hon klättrar upp så får hon bara sitta. Inte lika roligt men mamma och pappa tycker det känns säkrare eftersom det tydligen är roligast att klättra upp när vi inte ser...

Vattenpölar är otroligt spännande, hon ville inte gå därifrån. Stod och plaskade hur länge som helst, tillslut fick jag och Johan nog och satte henne i vagnen och gick iväg. Dumma föräldrar...

Maya på promenad!

Först upp med benet...

...sen svänger man upp rumpan och andra benet...

...och tada! så är man uppe!

Ett par byxor jag sydde så att Maya kan ha dem under galonbyxorna nu när det är lite kyligt. Shock-rosa! Och snart börjar hon på förskola, bara en vecka kvar...

Det här tyget skulle bli hissgardiner till köket men jag ångrade mig och det blir snygga golv-tak gardiner i vardagsrummet. Ska bara köpa takskena först... Och hitta ett tyg som passar i köket. Suck, hittade bara detta tyg i hela butiken som jag fastnade för.

Micromillimeter och otaliga svordomar

Äntligen hade vi tid att sätta upp den nyinköpta, totalt färgglada och härliga tapet bakom glaset i köket! Det ska väl gå ganska fort tänkte både jag och Johan. Ganska enkelt borde det vara också. Och vad snyggt det ska bli. Vad roligt det ska bli att få köpa lite snygga saker till köket. Vad härligt det ska bli att sitta med en kopp te i händerna och bara titta på vårt fina kök. Vilket lyft!

Det sitter en list i överkant som glaset ska skjutas in under och vi tänkte att det går nog att få plats med en del av tapeten där i också. Haha, trodde ni det! sa lagen om allts jävlighet. Glaset har en passform i listen på micromillimetern och en tapet är betydligt tjockare än så. Den första glasbiten gick jättebra, den andra kärvade lite och den tredje drog med sig tapeten i massor av oestetiska veck. Faaaan! Arbetsposition måste jag tillägga var inte den bekvämaste. Efter att ha skurit bort en del av tapeten i överkant lyckas vi få dit glaset och har bara ett veck. Okej, sista och fjärde biten för idag; just det, egentligen ska den femte inte redan sitta på plats för att få dit den fjärde. Men det ska fan gå, vi tar inte ner den femte biten (den är längst och samarbetar med djävulen) och försöker med allt våld vi har, all vilja och vi snuddade vid tanken på vaselin. Yes! Seger åt oss! In your face! Vi lyckades få dit den fjärde biten!
Då säger Johan att vi kanske skulle ha gjort det på ett annat sätt. Ett annat sätt?! Skojar du?! Jag gör inte om det där. Ett veck, visst jag kommer spy på det av irritation men om man står en bit bort och tittar så syns det inte. Jag behöver inte diska mer, ärligt, du kan ta det! Allt för att inte göra om det där! Och du kan glömma att vi byter den där tapeten under vår livstid!
Okej, jag sa inget av det, bara tittade på honom och under tiden dessa tankar skrek högt i huvudet var jag tyst. Tillslut sa jag att vi får nog tänka på det.

Just det, lagen om allts jävlighet var det...  Johan skulle bara ta lilla bilen till affären och låser upp bilen, sätter sig och smäller igen förardörren. HELA bakrutan går sönder i små små bitar och rasar in. Jaha, där var det igen; micromillimeter. Hur i hela jävla helvetet kunde den rutan gå sönder????? Jag hade bilen i fredas till och från jobbet, Johan körde i den för att hämta pizzorna och då var rutan hel.
Det bara måste komma något gott till oss snart för så hemska människor är vi inte att karma biter oss i häcken hela tiden. Orkar inte räkna upp allt vi varit med om den senaste tiden men det är allt ifrån totalt konstig otur och oväntade räkningar...

Borde nog gråta men jag blir så lycklig när jag ser vårt "nya" kök!

En rolig sak...

På tal om Helosantuben i rummet vi försöker glömma. (se inlägg om den ostädade sanningen) Efter att jag skrivit om vårt hem sa Johan att han var så otroligt torr om händerna och att han kanske skulle ta fram tuben från rummet och faktiskt använda salvan varpå jag säger till honom att istället ta tuben på mitt sängbord eftersom den inne i rummet egentligen är slut... (ingen reaktion)
Min älskling har tyvärr lite guldfisk-minne ibland och när vi gick och la oss så smorde jag in mina händer med den salvan som stod på mitt sängbord och Johan utbrister något i stil med: Har du tagit fram tuben från rummet! Jag tittar undrande på honom och säger: Nej, den är ju slut... -Är den slut!? Varför står den då kvar? (ja, säg det...)

Då passade det att reagera men inte innan... Älskling. Puss!

Underbara helg!

Det var länge sen jag hade det här lugnet inombords. I fredags var vi ett gäng kollegor som träffades hemma hos Cissi. Vi åt, vi drack och vi spelade spel med påhittade anarkistiska spelregler. Men det bästa av allt var att det var så länge sen jag garvade så mycket. Fy fan vad kul i alla fall jag hade! Kom hem vid ca ett och kunde klampa in i huset, tända överallt och sen ligga och läsa så länge jag ville. Lördagen... Mys... Sov till typ elva, tog boken och gick ner till köket, satt och läste till tolv. Ringde Johan efter att jag hade ställt fram stolen på altanen i solen(!) sen läste jag lite till. Solen försvann bakom huset och jag gick in och läste i soffan. Tro mig, boken "Svärdet och spiran" är så spännande och bra! Efter en stund surfade jag lite på nätet, läste lite till. La ifrån mig boken och kollade på flera avsnitt av "Desperate Housewives". Gick och la mig och ja, läste lite till. Vaknade idag full av energi! Så härligt underbart! Plockade undan, diskade, starta en maskin med tvätt och lagade mat. Där emellan kom mina efterlängtade älsklingar hem!
Jag behövde den här helgen och har njutit av att inte göra något alls. Bara tagit en rejäl dos med "ME-time".

Snyft.... Mys....

Igår frågade Johan om han och Maya skulle åka till farföräldrarna för att ge mig en helg att ladda batterierna och bara göra det jag vill utan att ha Maya hängandes efter mig. JA! var min första tanke med en lång utandning, men sen i nästa andetag slog det mig; kommer jag klara av att vara själv? Har inte varit själv på över ett år. Även om Maya har varit hos mormor själv några gånger så har det varit jag och Johan som varit tillsammans. Nu ska jag jag vara helt själv... själv... ensam... tyst...
SOVMORGON!!! Pax för hela sängen, frukost i soffan och Desperate Housewives hela dagen!

Jag behöver detta. Mina batterier har varit urladdade länge men jag har på nåt vis lurat mig själv. "det är bra, det gör inte ont i kroppen, och min brist på all sorts känsla beror nog på förkylning..."osv. Men jag vet att jag behöver egen tid, tystnad och att bara få bestämma själv. I alla fall en gång i månaden, fast gärna en gång i veckan. Ett år? Nu är det verkligen dags. Mys...

Den ostädade sanningen- mitt bidrag

Ja, jag vet, ni som varit hemma hos oss kanske tänker: vadå ostädat? Ja, vi är ena riktiga pedanter som tycker om organiserat, planerat och städat. Men de ostädade utrymmena finns, de är bara gömda för omvärlden.

Frukostrester kvar efter 3 timmar...Bordet brukar också ha de traditionella attributen som mobiler, reklam, nappar och listor på allt som ska göras/köpas.

Den gömda kläd och skoförvaringen. Skolådorna får vi putta till med jämna mellanrum annars rasar de.

Sängen är för alltid obäddad, om det inte kommer folk för då bäddar vi faktiskt.

Bustrollet som står för den största oredan i vardagsrummet. Just vid detta tillfälle har hon inte fullgjort sin uppgift.

Vardagsrummet under stök-konstruktion. Om tio minuter ser det nog annorlunda ut.

Detta är vad våra kära besökare möts av. En härligt stinkande soptunna m.m. Tidigare i veckan gästade även tre tomma dunkar farstutrappen.

Vår otroligt vackra tvättstuga/förråd. Det brukar ligga högar med tvätt på golvet eftersom tvättkorgen i normalt tillstånd är full. Vi hann tvätta en del innan bilden togs. Förlåt.

Vårt vackra garage med stolpe mitt i som håller upp taket som gav vika för snömassorna.

Andra änden av garaget och även in/utgång. Vi flyttar inte några stora saker ut genom de dörrarna, vagnen är nog det som får plats.

Rummet som vi försöker glömma... Bakom kläderna står det nya fönstret och bara väntar (i snart ett år...)

Det igensatta fönsterhålet med en vacker lampa, ett stort blockljus med den piffiga handkrämen som pricken över i.

Flyttlådor kvar ouppackade i ett år. Tror den sköna badkarskudden ligger i en låda, ett gäng kläder jag har glömt bort och massor med Johans älskade LP-skivor. Men mina tidningar står pedantiskt uppställda i markerade tidskriftssamlare!

 Allt detta erkännande kommer av att Eva i sin blogg frurinblad bekände sitt hemmakaos. Så nu vet ni hur även pedantiska städ-maniska människor har det i utrymmen ni inte normalt får tillträde till.