En kärlekshistoria

Idag är det fem år sen jag och Johan blev tillsammans. Ingen av oss trodde nog att vi skulle vara här idag efter vårt första möte.
Jag stod och pratade med en kompis till mig som skulle ta bussen hem då det dyker upp en kille som hon känner, de kramar om varandra och börjar prata. Efter ett litet tag vänder han sig om och frågar bryskt (i mina öron) -Vem är du? Lätt chockad svarar jag -Carro, vem är du? Han säger sitt namn och jag tycker han verkar omåttligt dryg varpå jag säger hejdå till min kompis och går hem. Det var mitt första möte med Johan en kall Novemberkväll. Inte så lyckat!
Vi möts igen den 11:e Januari på samma tjejs födelsedagsfest. Vi umgås hela kvällen och morgonen efter går han hemifrån mig utan att vi har bytt nummer. Gud så skönt! tycker jag som var otroligt trött på att slänga mig ut efter killar som tycker att de kan behandla oss som skit. Tyckte jag kunde göra lika tillbaka. Johan i sin tur tycker att han behöver inte ta mitt nummer för vår gemensamma kompis har ju det. Mycket riktigt så lämnar hon ut mitt nummer till honom utan min vetskap och oj, vad stackaren fick kämpa för att få till en date med mig. Jag hade förövrigt flera killar jag dejtade då men ingen jag egentligen var intresserad av. Tillslut gick jag med på en date med Johan. Dagarna efter pratade vi i telefon i timmar. Vi var båda fritidsforskare så tid hade vi. När jag träffade de andra killarna som jag fortfarande dejtade satt jag och önskade att jag fick gå hem och prata med Johan istället. Någonstans där ringde klockan i huvudet som sa: Du är KÄR!!!!
Helgen därpå sa vi högt till varandra att vi var ett par. Den 30 mars 2006.

Här är vi idag; med varandra, med barn, med hus och med framtidsplaner. Älskar dig Johan!