Var är balansgången? Eller vad?

Jag har fått någon slags överstimulerad hjärnaktivitet på senaste tiden och massor av gamla saker dyker upp. Saker jag har gjort, saker jag har trott och saker som bara har varit rakt igenom onödiga. Något som jag ser som en röd tråd i det hela är att jag tycks hela tiden gå till ytterligheterna.
Matproblem: underviktig TILL överviktig.
Konversation: berättar för mycket utlämnande TILL inte säga något alls.
Kärlek: törstar efter all kärlek från alla TILL vill inte ha något med det eller någon att göra.
Relationer: säger för mycket TILL låtsas att inget hänt.
Jobb: gör allt TILL att skita i allt.
Mig själv: tro högt om mig själv TILL tro att jag är en bluff som ska bli avslöjad.
Ja, ni förstår...
Och ja, jag vet, jag gör det här på bloggen också. Jag får helt enkelt inse att jag är ingen medel-svensson, som "alla andra", lagom, inte för mycket och inte för litet.
Jag är jag och jag måste börja älska mig själv för den jag är! Jag är som mitt humör. Upp och ner. Vänta, det går att tolka på flera sätt. Antingen så är jag uppochner eller så är jag upp eller ner? Uppochner, inte som alla andra upprätt?

Operation avklarad!

Japp, det gick bra. Sov bort en och en halv dag, snubblade fram en tredje och nu den fjärde skriver jag här. Klart mindre obehag. Det är jag glad för... Det intressanta tycker jag är att kroppen reagerar med att sova. Jag sov efter att jag kom hem från operationen, vaknade, åt lite och gick sen och la mig. Sov hela natten och sen samma procedur andra dagen med kommande natt. Kommer knappt ihåg hur det var för ett år sen, då var det båda ögonen och värre synfel vilket bidrog en hel del till smärtan, minns bara att jag gick med en sovmask för ögonen för att jag var så ljuskänslig.
Ett yrke jag kan stryka från listan av presumtiva framtida jobb är nog pirat i alla fall. Ser rätt bra redan.

Reoperation

För ett år sen bestämde jag mig för att det fick vara nog med glasögon och linser. Tog mina sparpengar och beställde tid för en ögonoperation. Tyvärr den smärtsamma varianten då mina hornhinnor var för tunna för den mindre smärtsamma. Ett år senare är jag inte riktigt nöjd. Jag tycker inte att jag ska behöva kisa när jag ser på TV, inte se folks ansikten förrän på 5 m avstånd o.s.v. Så idag ska jag dit på en reoperation. Mitt högerhöga är mitt dominanta öga och det är också det som har störst synfel kvar, så idag lägger jag mig under lasern igen, få känna lukten av bränt öga (ungefär som bränt hår) och sen genomlida smärtan av "grusfyllt öga", skav och sovproblem i några dagar. Men som min kollega sa; det är ju bara halva smärtan mot förra gången! Jo, tack...
Det intressanta i det hela är att jag har sen länge ställt mig skeptisk till om jag skulle kunna göra någon skönhetsoperation. Men när jag tänker efter är ju detta som en skönhetsoperation eftersom jag inte har trivts bra i glasögon. Sen har jag tagit bort leverfläckar som har varit mindre bra placerade och mindre vackra... Ja, jag får väl ställa mig till skocken som kallas för skönhetsopererade då...
Önska mig lycka till! För lite nervös är jag ändå.. Ni vet; kommer det gå bra, kommer synen vara bättre efteråt o.s.v. Hade en vaken- mardröm om att jag hade ett förstört högeröga och skulle börja försörja mig som pirat...
Kram!

Jag ska lära mig att njuta...

Mycket har hänt sen sist. Jag pratar med den ena och den andra, får massor av nya tankar och sätt att tänka på för att bryta mig ur mina gamla hjulspår. Det känns som om det gör mycket nytta och jag måste säga att jag har nog inte tänkt så mycket på hur relationer och situationer runt omkring mig påverkar mig och mitt liv. Men nu får jag hjälp att reda ut några knutar och hur jag ska ändra mitt tankemönster. Något jag har tänkt mycket på är vad som är viktigt i mitt liv och hur jag tar mig tid att njuta av det. Sen jag fick barn har huvudrollerna bytt plats från mig till Maya men jag har också insett att för att jag ska kunna vara mitt bästa jag för Maya måste jag prioritera mig emellanåt också.
Nog om det, här kommer den senaste tiden i lite bilder!

Maya får mig att skratta, här har hon själv plockat en rabarber och mumsar i sig. Utan en enda sur min!

Jag har krupit på knä för att ta kort på min rabarberdjungel när solens strålar ligger på.

Jag har planterat i mina pallkragar, jobbat så tiden sprang iväg. Runtomkring kragarna där det är jord har jag sått gräs.

Mycket populärt för Maya som går och luktar på kryddorna och nu har hon fått smak för smultron och tycker vi ska plocka dem fast alla inte är mogna än.

Första badet utomhus nalkas, pappa Johan blåser tills han blir blå.

Maya hjälper till!

Roligt med vatten...

...men jag vägrar gå i, säger Maya.

Mera rabarber, fast i kräm-form.

Mums, måste fiska upp det som hamnade i haklappen också.

Jag har målat klart trädgårdsmöblerna och är mycket nöjd. Här njuter vi av kvällssolen.

Stolt men ändå inte. Maya drog fram stolen och klättrade upp för första gången och tyckte nog att hon kunde fortsätta när hon ändå var uppe. Då var det stopp tyckte jag...