15 juni 2011

Jag ska lära mig att njuta...

Mycket har hänt sen sist. Jag pratar med den ena och den andra, får massor av nya tankar och sätt att tänka på för att bryta mig ur mina gamla hjulspår. Det känns som om det gör mycket nytta och jag måste säga att jag har nog inte tänkt så mycket på hur relationer och situationer runt omkring mig påverkar mig och mitt liv. Men nu får jag hjälp att reda ut några knutar och hur jag ska ändra mitt tankemönster. Något jag har tänkt mycket på är vad som är viktigt i mitt liv och hur jag tar mig tid att njuta av det. Sen jag fick barn har huvudrollerna bytt plats från mig till Maya men jag har också insett att för att jag ska kunna vara mitt bästa jag för Maya måste jag prioritera mig emellanåt också.
Nog om det, här kommer den senaste tiden i lite bilder!
Maya får mig att skratta, här har hon själv plockat en rabarber och mumsar i sig. Utan en enda sur min!


Jag har krupit på knä för att ta kort på min rabarberdjungel när solens strålar ligger på.

Jag har planterat i mina pallkragar, jobbat så tiden sprang iväg. Runtomkring kragarna där det är jord har jag sått gräs.

Mycket populärt för Maya som går och luktar på kryddorna och nu har hon fått smak för smultron och tycker vi ska plocka dem fast alla inte är mogna än.

Första badet utomhus nalkas, pappa Johan blåser tills han blir blå.

Maya hjälper till!

Roligt med vatten...

...men jag vägrar gå i, säger Maya.

Mera rabarber, fast i kräm-form.

Mums, måste fiska upp det som hamnade i haklappen också.

Jag har målat klart trädgårdsmöblerna och är mycket nöjd. Här njuter vi av kvällssolen.

Stolt men ändå inte. Maya drog fram stolen och klättrade upp för första gången och tyckte nog att hon kunde fortsätta när hon ändå var uppe. Då var det stopp tyckte jag...

2 kommentarer:

  1. Men åh, vilekt underbart inlägg! Och vikka fina bilder på
    Maya och trädgården, och alltihopa! Ni börjar få till det så himla fint kring huset nu så det är inte klokt!
    Och vad skönt att du börjar må lite bättre. Som med alla resor kommer det väl finnas upp- och nerdagar, men det verkar som om du rör dig framåt i detta. Nya insikter och tankar.

    Jag börjar känna mig levande igen, vill fortfarande gärna dra mig i sängen flera timmar, men känner ändå en gläjde inför olika aktiviteter, och har t.ex. kommit igång med joggningen.

    Hoppas vi ses snart igen!

    Stor kram från oss!

    SvaraRadera
  2. Jag är SÅÅÅ avundsjuk på dig och att du är så duktig och joggar! Själv hittar jag inte riktigt tiden/möjligheten till det med tanke på Johans schema. Hur som helst är det härligt att börja leva igen!
    KRAM!

    SvaraRadera