På tal om Helosantuben i rummet vi försöker glömma. (se inlägg om den ostädade sanningen) Efter att jag skrivit om vårt hem sa Johan att han var så otroligt torr om händerna och att han kanske skulle ta fram tuben från rummet och faktiskt använda salvan varpå jag säger till honom att istället ta tuben på mitt sängbord eftersom den inne i rummet egentligen är slut... (ingen reaktion)
Min älskling har tyvärr lite guldfisk-minne ibland och när vi gick och la oss så smorde jag in mina händer med den salvan som stod på mitt sängbord och Johan utbrister något i stil med: Har du tagit fram tuben från rummet! Jag tittar undrande på honom och säger: Nej, den är ju slut... -Är den slut!? Varför står den då kvar? (ja, säg det...)
Då passade det att reagera men inte innan... Älskling. Puss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar