Micromillimeter och otaliga svordomar

Äntligen hade vi tid att sätta upp den nyinköpta, totalt färgglada och härliga tapet bakom glaset i köket! Det ska väl gå ganska fort tänkte både jag och Johan. Ganska enkelt borde det vara också. Och vad snyggt det ska bli. Vad roligt det ska bli att få köpa lite snygga saker till köket. Vad härligt det ska bli att sitta med en kopp te i händerna och bara titta på vårt fina kök. Vilket lyft!

Det sitter en list i överkant som glaset ska skjutas in under och vi tänkte att det går nog att få plats med en del av tapeten där i också. Haha, trodde ni det! sa lagen om allts jävlighet. Glaset har en passform i listen på micromillimetern och en tapet är betydligt tjockare än så. Den första glasbiten gick jättebra, den andra kärvade lite och den tredje drog med sig tapeten i massor av oestetiska veck. Faaaan! Arbetsposition måste jag tillägga var inte den bekvämaste. Efter att ha skurit bort en del av tapeten i överkant lyckas vi få dit glaset och har bara ett veck. Okej, sista och fjärde biten för idag; just det, egentligen ska den femte inte redan sitta på plats för att få dit den fjärde. Men det ska fan gå, vi tar inte ner den femte biten (den är längst och samarbetar med djävulen) och försöker med allt våld vi har, all vilja och vi snuddade vid tanken på vaselin. Yes! Seger åt oss! In your face! Vi lyckades få dit den fjärde biten!
Då säger Johan att vi kanske skulle ha gjort det på ett annat sätt. Ett annat sätt?! Skojar du?! Jag gör inte om det där. Ett veck, visst jag kommer spy på det av irritation men om man står en bit bort och tittar så syns det inte. Jag behöver inte diska mer, ärligt, du kan ta det! Allt för att inte göra om det där! Och du kan glömma att vi byter den där tapeten under vår livstid!
Okej, jag sa inget av det, bara tittade på honom och under tiden dessa tankar skrek högt i huvudet var jag tyst. Tillslut sa jag att vi får nog tänka på det.

Just det, lagen om allts jävlighet var det...  Johan skulle bara ta lilla bilen till affären och låser upp bilen, sätter sig och smäller igen förardörren. HELA bakrutan går sönder i små små bitar och rasar in. Jaha, där var det igen; micromillimeter. Hur i hela jävla helvetet kunde den rutan gå sönder????? Jag hade bilen i fredas till och från jobbet, Johan körde i den för att hämta pizzorna och då var rutan hel.
Det bara måste komma något gott till oss snart för så hemska människor är vi inte att karma biter oss i häcken hela tiden. Orkar inte räkna upp allt vi varit med om den senaste tiden men det är allt ifrån totalt konstig otur och oväntade räkningar...

Borde nog gråta men jag blir så lycklig när jag ser vårt "nya" kök!