Tankarna snurrar

Varför har jag skrivit så lite om min graviditet? Till en början var jag riktigt orolig för att den inte skulle fortlöpa utan problem. Problem har jag men lilla Knörten har under hela tiden och på alla kontroller/ultraljud sett ut att må bra. Jag har också känt mig som en trasig skiva som bara upprepar mig och att skriva om samma sak här på bloggen känns inte som vidare rolig läsning. Jag har till och med börjat tycka att frågan om hur jag mår är jobbig att svara på. Det enda jag vill är att svara att jag mår bra, bara för att jag vill må bra nu! Nu är det två veckor kvar till planerat kejsarsnitt och dagarna går upp och ner. Jag försöker sysselsätta mig med andra saker och tankar bara för att inte grubbla allt för mycket om hur det är och kommer bli. Att försöka förbereda Maya för vad som skall komma är inte helt lätt men hon vet vart lillebror är nu, vart hans rum och säng är och att han är en bebis. Men tankarna och känslorna som hon kommer att få när han väl är här går inte att förbereda varken henne eller oss på. (Komiskt att Maya tittar på Bolibompa just nu och i Dinosaurietåget har en dinosaurie fått en lillebror och är riktigt törstande på uppmärksamhet, men det går inte som han vill.) En tanke vi har är att när hon blir storasyster så ska hon bl.a. få lite saker till sin docka så att hon kan, om hon vill, göra likadant som vi kommer göra med lillebror. Mata, byta blöja och köra i vagn. Vi tänker också att hon ska få vara så delaktig som möjligt i lillebrors dagar och få hjälpa till med det hon vill. I övrigt så hoppas jag att vi ska bombardera henne med uppmärksamhet och kärlek för att hon ska fortsätta känna sig uppskattad och älskad. Alla nya faser i livet kräver ju sin inskolning och tillvänjning för alla oavsett ålder men jag tror att om man är lite förberedd på de tankar och känslor som eventuellt kan komma så kanske övergången går lite lättare.