Dilemma (med stort D)

Många av er har säkert drömmar och mål med livet. Vissa mål går inte hand i hand med andra mål men det är saker du vill ska hända eller ske någon gång i ditt liv. Med drömmar finns förhoppningen om att de ska gå i uppfyllelse för att göra dig lycklig men med benämningen dröm finns aningen om att de inte kan komma att uppfyllas.
Jag var sjukskriven i våras för en form av utbrändhet och det som fick mig att komma tillbaka var att jobba i min trädgård. Vid denna tid fick jag en stark känsla av att det är något annat än mitt jobb på förskola jag ska jobba med. Jag började undersöka möjligheterna över att studera till trädgårdsmästare. Tyvärr fick jag snabbt lägga denna tanke på hyllan märkt "dröm" för att skolorna ligger på för långt pendlingsavstånd.
Att få/ha barn har jag sett som en självklarhet i mitt liv, det har varit ett mål. Målet har i mina tankar varit två barn. Jag och Johan har börjat diskutera barn nummer två och i våra diskussioner sett att det är inom en period av 1-2 år som det kommer ske.
Nu till dilemmat....
Jag googlade på trädgårdsföretag och hittade ett i Sorunda som jag kände var EXAKT det jag skulle kunna tänka mig. Jag skickade iväg en spontan ansökan till företaget (privat, litet) och fick en otroligt positiv respons varpå en dag att träffas bestämdes. Idag var jag där.
Ni vet en dörr som hänger precis rätt, är välsmord och bara behöver en lätt putt för att gå igen? Tänk er ljudet den gör: klick.
Så var det. Vi pratade samma språk, vi var ute efter samma typ av kollega, hade samma värderingar och tror på ödet lika mycket. Jag tror att det var meningen att jag skulle hitta hennes företag och skicka ett mail till henne i samma stund som hon tänker att hon måste hitta någon som kan jobba vid hennes sida. Hon har visioner om en serie kläder till trädgårdsarbete. Hon har projekt på gång med mosaik och har funderat på att ta det vidare med betonggjutning.  Dessa saker säger hon till mig varpå vi båda fick gåshud när jag berättar om vad jag kan och vad jag precis har funnit ett brinnande intresse till.
Hon mer eller mindre erbjuder mig jobbet där och då. Men hon vill veta om hon kan lita på mig eftersom hon kommer då att satsa mycket på mig och skicka mig på kurser. Jag kan inte bli med barn under de närmaste åren... FUCK! Jag har till nästa vecka på mig att bestämma mig. Vad går först? Drömmar eller mål? Vad jag vill eller det jag och Johan vill? Jag önskar att jag kan ta den här chansen idag och samtidigt planera för barn nummer två. För vad händer om barn nummer två kommer om 9 månader, jag tackar nej till jobbet och försöker om ca två år igen? Är chansen förbi? Familjen går före allt, det är både jag och Johan överens om. Så på sätt och vis är det redan bestämt men jag vill inte släppa denna känsla av total förståelse, en känsla av att det var där jag hörde hemma.
Men är det meningen så sker det...