efter VÅREN!!! Tittar ut genom köksfönstret och kan knappt ana pallkragarna under snön. Vill så gärna kunna gå ut och gräva, göra om och så nytt i min köksträdgård. Har planer för hur jag ska kunna förändra, göra större och bättre. Har den snällaste grannen som gett mig flera pallkragar och en snäll pappa som ska bistå med grus. Bara plantering/arbetsbordet ska byggas och det mesta i materialväg finns redan. Det handlar bara om goda vänners vilja och att snön ska försvinna för att det ska gå vägen. Dessa planer fanns redan vid sensommaren men då hade jag inte allt material som jag ville ha och jag ville inte börja gräva med risken att få en leråker som belöning.
Längtan finns också att få se hur och om mina, hrm, rejält stympade träd ska ta sig. De har varit så misskötta under 14 års tid att jag tog beslutet om att de behövde lite tough love. (Lite...? Ok, jag hör dig, MYCKET.)
Jag undrar också om rabarbern (den sega jäveln) håller sig till min nya begränsning eller om den fortsätter att bre ut sig. Stod en hel dag i höstas med spade, grep och spett i ett försök att halvera den. För er som inte vet kan jag säga att rabarberrötter är sega, sega, sega och lite sega. Fick inte bort allt vilket gör mig orolig att den kanske växer ändå.
Annars då? Ja, längtan efter att få känna solens värme i ansiktet, kunna skala av lagret av vinterkläder och kanske få se Maya åka trehjuling på gatan får mig att titta ut varje dag med förhoppning.
Men den är inte här än.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar