Bara två och en halv vecka kvar nu till kejsarsnittet.
Självklart, eftersom jag har svårt att sitta still för länge, vill jag bara sätta mig i bilen och hälsa på alla jag känner för att prata och umgås. Jag är så sällskapssjuk att jag blir helt nere bara Johan ska åka till jobbet. Lappsjuk.
Jag hoppas, som vanligt för mycket, på att det ska bli någon uppslutning här på midsommar. Det vore så härligt att få lite besök från kära vänner, om inte för min skull så för att titta och känna på lilla Knörten som då knappt är en vecka gammal. Vad ska den lilla killen heta? Vi har inga förslag alls, fast vi tänker lite som det blev med Maya, att han väljer sitt namn själv. Vi får se. Just nu är hans blivande namn inte det som upptar mina tankar. Det är så mycket jag vill ha klart innan han kommer och frustrationen kryper inom mig eftersom jag kan göra väldigt lite själv... Suck. Jag gör något en dag och behöver två-tre dagar då jag bara vilar och försöker lindra smärtan. Känner mig väldigt redo för att denna graviditet är över och att ett nytt kapitel i livet börjar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar