Flytten

Eller snarare flykten (!) från Södertälje. Att låta vår dotter växa upp i Södertälje var aldrig ett alternativ. Aldrig. Att hon skulle bli medveten om inbrott, alkoholister, misshandel och bilbränder vid unga år och se det som vardag, att det är så man gör mot sina medmänniskor, var inget vi önskade. Visst, det händer i världen idag och vi vill inte att hon ska få ett så pass skyddat liv att det kommer som en chock för henne senare, men hon ska få vara barn så länge som hon vill. Att flytta till Sorunda, detta lilla samhälle, var för hennes skull. Här känns det som om barn får vara barn. Det finns skog, lekplatser och andra barn.  Möjligheten att kunna gå rakt ut på vår egen tomt, ta en promenad där bilar saktar ner och väjer undan, gå till affären och andra öppnar dörren när man kommer med barnvagnen och att grannar hälsar och pratar en stund, det är en värld jag vill att hon ska få växa upp i. Vi har bott här i snart ett år och jag trivs otroligt bra. Snart ska hon skolas in på förskola och jag hoppas att det är något som passar henne. Hon kommer växa upp med barn hon ska gå i grundskola och högstadiet med, det kan bara skapa vänskapsband för livet.