När jag var liten var det inte direkt svårt att hitta nya kompisar. Men nu vid en ålder av 28 år, kringflyttad mellan 4 olika städer med slutdestination på landet är det inte lätt. Min vän C tyckte jag skulle leta efter andra mammor ute på barnvagns promenad och mer eller mindre börja prata med dem. Men gör man så eller anses det lite stalker-aktigt? Att jobbet tar upp mycket tid med pendling fram och tillbaka är ju ett stort konstaterande. När Maya börjar på förskola kommer jag att gå ner i tid fram till semestern, men ger det mig mer tid? Och kommer jag använda den tiden till att försöka skapa nya kontakter eller blir det raka vägen hem? Här på gatan bor det medelålders par med barn från 13 år och uppåt samt pensionärer. Självklart ska dessa inte underskattas men vad kan vi tänkas ha gemensamt?
Hur skulle jag uppfatta det om en helt främmande person börjar prata med mig och vill umgås? Nej det är svårt att möta någon om man inte har en uppgift t.ex. jobb som knyter en samman. Fast vem vet, man kanske träffar en sympatisk förälder vid dagislämningen.
Jag tror att förskolan kommer att hjälpa en massa faktiskt i att komma i kontakt med andra i området. Lekplatser är mitt tips. Ni har ju en lekplats vid huset kanske ska låta Maya leka där en massa så när andra barn och föräldrar kommer dit så kan man slänga lite chica kommentarer om vädret och vips tricks hipps efter ett par gånger så är man bekanta;)
SvaraRaderaJa, det är faktiskt inte det lättaste att finna nya vänner i vuxen ålder. Dock inte omöjligt. Att börja med ett gemensamt intresse är nog det enklaste.
SvaraRaderaLekplatsidén ovan tror jag fungerar bättre än att jaga ifatt nån med barnvagn på gatan (även om det säkert har hänt och fungerat också).
Kul att hitta din blogg!
kommer kolla in här lite då och då. =)