Att det är en fysisk utmaning att vara småbarnsförälder och jobba heltid vet nog alla som är i samma situation. Tänk då att du på jobbet tar hand om 18 barn och dessutom tar med ditt eget barn! Gjorde det idag... Johan hade jobbat dubbelnätter och inte fått någon vila på dagen emellan eftersom han hade tagit hand om Maya. Snälla sambon till undsättning!
Just nu ångrar jag min vänlighet.
Maya tillät mig inte att sätta ner henne på golvet, inte att jag försökte trösta eller säga till ett annat barn eller gå bakom något som gömde mig. Hennes respons på detta var att lägga sig skrikande på golvet, gärna dunka näsa eller panna i golvet för att verkligen visa sitt missnöje. Självklart gav jag raskt upp då jag inte orkade med 19 skrikiga barn eller tanken på att belasta mina kollegor med att bära runt på henne. Resultatet för min del är ett rasande dåligt humör, huvudvärk, en smärta som går från bakhuvudet ner till underarmen och en trötthet som får mig att vilja krypa ner under täcket och inte komma fram förrän det är vår.
Men en underbar tanke träffade mig på väg hem, att jag kanske kunde få en helt egen dag nu i helgen till eget pyssel och plock. Johan och Maya kanske kunde åka och våldgästa någon en hel dag!
Tanken där efter fick mig nästan att åka av vägen. Johan jobbar hela helgen...
Men kanske nästa helg...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar