Det nya jobbiga jag sysslar med är att springa med barnvagn. Sjukt jobbigt för mig som gärna vill ha båda armarna fria, för nu går en hand åt till att putta på vagnen och styra den. I alla fall så när jag springer vill Maya gärna poängtera det uppenbara; Mamma springer! Mamma springer! Mamma springer! Det värsta är att hon ger sig inte förrän jag säger; Ja, mamma springer. Tyvärr räcker det inte med att frusta fram ett "ja" utan det måste vara en bekräftelse på vad hon sa. Och när hon har fått den, ja då börjar vi om från början igen... I alla fall så idag när vi kom hem efter turen så tränade jag lite hemma till Mayas förtret eftersom jag tog upp hela yoga-mattan som hon ville leka på. Därefter kliver jag in i duschen och lämnar duschdraperiet på glänt så att hon kan komma till mig om hon vill veta vart jag är. Mycket riktigt, där är hon och tycker det är hur roligt som helst med vattnet som stänker. Efter ett tag slutar hon leka med vattnet och tittar på mig, verkligen tittar på hela mig som bara nyfikna barn gör. Hon tittar mot mitt skrev där jag har lite behåring, pekar och utbrister; Mamma! Titta bajs!
Ja, vad säger man....
Åh, det låter sjukt jobbigt och galet imponerande! Jag orkar inte ens ge mig på det, utan väntar snällt tills jag får passning av lilla barnet innan jag ger mig ut..
SvaraRaderaVore kul att ses snart.
Massa kramar!
Japp, sjukt jobbigt. Vet inte vad som fick mig att börja... Säkert den överdrivna längtan efter att få komma ut och springa men att det aldrig finns tid för det själv. Har i och för sig gett mig en timme i veckan för träning innan jag hämtar Maya men det brukar vara med enormt dåligt samvete som jag tränar då.
SvaraRaderaHar tänkt ringa dig i hur många veckor som helst men när jag kommer på det är klockan sent. Ska försöka komma mig för att göra det idag då Maya har gått och lagt sig.
KRAM!!