Till frukosten i morse utbyttes dessa meningar.
Maya: Jag gillar dig, mamma.
Carro: Tack!
Johan: Jag gillar dig också. (till mig)
C: Tack!
C: Maya, mamma älskar dig!
M: Älskar dig också.
C: Vad du är söt.
M: Maya söt! Du söt och pappa söt!
J: Tack!
M: Carro! (och pekar på mig)
C: Ja, mamma heter Carro. Vad heter pappa?
M: Älskling!
Det är ju så att man smälter... Älskade barn.
Hehe. underbart!
SvaraRaderaHär hemma kör vi:
Jag: Idun, jag älskar dig.
Idun: Jaa, jag älskar mig också.
=)
Haha, härligt! Ja, vad barn ska/kommer säga är inget vi kan styra över. Var glad över att hon verkar ha ett gott självförtroende!
SvaraRaderaMen det där med min,din,dig,mig osv verkar vara lite svårt.
Jag: Maya, ska jag hjälpa dig?
Maya: Nej, Maya hjälpa dig.
Alltså hon vill hjälpa sig själv.
Igår satt hon och verkade öva rejält vid frukosten på min-din. Det gick inte att få henne att sluta (det blev lite enerverande efter sådär 15 min). Vi hade varsin skål med fil och hon pekade på först sin och sa min? tittade på mig och jag sa ja. Hon pekade på min skål och sa din? ja, det stämmer. Sen bytte hon orden och tittade frågande på mig varpå jag sa att det första var rätt. Därefter var det ett evigt pekande och min! Din!
(tålamod-tålamod-tålamod, nej inte hur länge som helst)